Den förhistoriska midvinterfesten, det s k midvinterblotet var en glädje och offerfest. Den firades i skarven mellan det gamla och nya solåret. Man offrade för att få goda skördar, så man kan kalla den för fruktbarhetsfest. Man drack, åt och offrade olika husdjur till gudarna. Det sägs att även människor offrades. Vår julgris härstammar antagligen från dessa.

Men för inte fullt så länge sedan var Tomasdagen den 21 december den dag då gick julfriden in. Under den tid den varade - fram till den 7 eller 13 januari fördubblades straffet för den som begick något brott. Tomasdagen var helgdag i Sverige fram till 1772.

Thomasnatten ansågs för länge sedan vara en mystikens natt. Då sades det att åarna brukade rinna baklänges och källornas vatten förvandlades till vin vid midnatt. Det sägs att en flicka ville se efter om det var sant, och smög sig ut till en kallkälla för att smaka. Hon böjde sig ner och drack när klockan slog tolv, och när hon kände att vattnet smakade vin, utbrast hon:
"Jag tror det är sant" men i samma sekund hördes en röst säga:
"Ja du, men nu är dina ögon mina!"
och sedan var hon blind för resten av sitt liv.

Thomasmässe var också en marknadsdag förr i tiden.