Tillbaka Sommardikter Allt vad hjärtat ljuvast gav Oskuldsfullt och ungt Blommar upp som ros och tröst Då ens liv är tungt. Helmer Grundström Vädret är grått och trist. Men jag tror och vet förvisst att en dag är sommarn här med små blommor och små bär. Om du då i skogen går Och får se ett nyponsnår Plocka då en ros åt mej. Jag ska plocka en åt dej. Helmer Grundström Kärleken är som en fågel. Kärleken är som en vind. Vingsnabbt den rör vid ens hjärta. Flyktigt den smeker ens kind. Kärleken sökte jag länge. Kärleken kände ej mig. Oväntat utan ett varsel kom den en afton till mig. Kärleken fyller mitt hjärta. Kärleken värmer min kind. Sjungande blev det min fågel Susande blev den min vind. Helmer Grundström Sov på min arm! Natten gömmer Under sin vinge din blossande kind. Lycklig och varm Snart du drömmer, Flyr mig i drömmen som våg flyr vind. Fångas igen Flämtar. Strider. Vill inte. Vill Och blir åter kysst Slumra, min vän! Natten skrider. Kärleken vaktar dig ömt och tyst. Sov på min arm! Månens skära Lyfter ur lundarnas skugga skyggt, Och på din barm, O, min kära, Täljer dess återglans timmarnas flykt Helig den frid Hjärtat hyser Mitt i den virvlande blodstormens larm! Slut är den strid. Månen lyser. Vårnattsvind svalkar dig. Sov på min arm! Evert Taube Min älsklig, du är som en ros, En nyutsprungen, skär, Ja, som den ljuvaste musik, Min älskade du är! Så underbar är du, min vän, Och ser så vacker ut! Och älska dig, det skall jag än När havet sinat ut. När hela havet sinat ut Och bergen smällt till glöd! Ja, älska dig, det skall jag än När jorden ligger död. Min älskling, du är som en ros En nyutsprungen skär, Ja, som den ljuvaste musik, Min älskade, du är! Evert Taube