Pingst
Pingsten är det kristna kyrkoårets tredje stora högtid. Den firas den femtionde dagen efter påsk, tidigast den 10 maj och senast den 13 juni. Man brukar kalla pingsten för kyrkans födelsedag.
I bibeln berättas att lärjungarna samlades på pingstdagen och plötsligt hördes ett dån från himlen och tungor som av eld visade sig. De fylldes av Den helige anden och de talade olika tungomål till folket som kom skyndade. Trots att människorna var från olika länder och talade olika spåk kunde lärjungarna förstå och tala deras eget språk. Så bildades den första kristna församlingen
Under medeltiden lät man ibland eldsgnistor eller rosor falla ned på folket från kyrkvalven för att åskådliggöra pingstens under. Duvan var också en symbol för Den helige anden och ibland lät man duvor flyga omkring i kyrkan eller så hängde man upp en duva av trä under kyrkvalvet.
Pingsten är en sommar- och blomsterfest, då man smyckade kyrkor, hus och fönster med blommor och grönt.
I vår tid förläggs konfirmationen ofta till pingsten.
Nattvardsbarnen
Pingst, hänryckningens dag, var inne. Den lantliga kyrkan
stod vitmenad i morgonens sken. På spiran av tornet,
prydd med en tupp av metall, vårsolens vänliga lågor
glänste som tungor av eld, dem apostlarna skådade fordom.
Esaias Tegnèr
Pingsten var i hög grad ungdomens högtid och då började alla gillen som sedan fortsatte varje veckohelg fram tillAllhelgonadagen. Men även familjerna firade pingst och det var vanligt att folk från olika socknar gjorde utflykter och samlades år efter år på samma plats. Man kom i häst och vagn, ridande eller gående långväga ifrån för att dansa och leka och festa tillsammans. Oftast började såna utflykter med gökotta natten till annandag pingst.
I södra Sverige gick det majgille av stapeln, som man hade samlat in bidrag till under majsjungningen på valborgsmässoafton. På andra ställen klädde man en pingst eller blomsterbrud som gick omkring och tiggde till ungdomsgillena. Ibland var hon åtföljd av ett brudfölje, ibland av en tärna. I mitten av 1700-talet började prästerna opponera sig mot seden, som påstods kunna ge upphov till "varjehanda utsvävningar, vådliga för oskuld och sedlighet", och så småningom var det bara barn som kläddes ut till blomsterbrudar och brudföljen
Folket tog in björkar i kyrkorna på pingstdagen och bänkar, altare och predikstol pryddes med blommor. Att pingstbröllop blivit så populära i vår tid är inte alls så förvånande, i synnerhet inte då pingsten kommer sent och sommaren är som vackrast.


