Midsommar är näst julen vår största folkliga fest. I det gamla bondesamhället kunde man vid den tiden ta sig ledigt några dagar mellan sådden och höskörden, och i hela landet hade sommaren hunnit göra sitt intåg. Många festseder, som söderut var förknippad med valborg och pingst, återkom på andra håll vid midsommar.
Det gällde seden maja eller majning, vilket innebar att man hälsade våren och sommaren välkommen genom att pryda med gröna blad och kvistar. På kontinenten och i Danmark och i södra Sverige kunde man maja redan i början av maj, men längre norrut fick man vänta tills träden slagit ut. Även om det skedde först i juni hette det ändå att man majade när man lövade vid helgerna. Maj betyder lövruska eller grön gren.
Vi midsommarsolståndet dyrkades Frö eller Frej, fruktbarhetens gud, tror man, men det finns inte något belägg för att man firade midsommar med fest här i landet i hednisk tid. Under vikingatiden lär man inte ha gjort det, eftersom en stor del av den vuxna manliga befolkningen då var borta på krigs- och plundringståg med sina vikingaskepp. Däremot levde mycken hednisk övertro kvar långt in i kristen tid.
Under midsommarnatten ansågs naturen vara full av magiska krafter. Midsommardaggen kunde bota sjukdomar både hos människor och djur och brödet blev bättre om man blandade dagg i mjölet. Kreaturen skulle släppas ut på bete medan daggen ännu låg kvar för att hålla sig friska. Gav man dem dagg från grannens ängar fick de också kraft från grannens foder, trodde man. Man brukade breda ut lakan, som man drog över gräset tills de blev så blöta att daggen kunde vridas ur och tappas på flaskor för framtida behov. Kom daggen från en kyrkogård var den ännu mer hälsobringande.
Nog händer det väl ännu i dag att unga flickor plockar sju eller nio sorters blomster och lägger dem under kudden för att få veta vem den tillkommande ska bli- även om de inte tror på det. Blommorna skulle man plocka ensam under tystnad. Man plockade även blommor med läkekraft till midsommarkvastar som hängdes upp att torka, för att sedan göra avkok på om kreaturen skulle bli sjuka.
Många andeväsen var i farten under den ljusa midsommarnatten, man fick akta sig för näcken och bäckahästen och varnades för att bada. Källdrickning förekom huvudsakligen på Trefaldighetsafton, lördagen efter pingst, men även vid midsommar samlades man vid särskilda källor där vattnet rann mot norr,för att dricka och tvätta sig. Vattnet ansågs då ha en särskild helande kraft vid trefaldighet och midsommar.
Sedan 400-talet har den katolska kyrkan firat Johannes döpares födelsedag på midsommardagen den 24 juni. I Norge och Danmark heter midsommar Sankt Hans-afton och Sankt Hans-dag efter helgonet och firas på de "rätta" dagarna. Här i Sverige flyttades midsommardagen enligt ett riksdagsbeslut 1953 till närliggande lördag. Den kan numera infalla mellan den 20 och 26 juni.
I Dalarna kämpade man emot kalenderreformen i det längsta eftersom midsommarfirandet där är en stor turistattraktion. Nu börjar man fira midsommar redan lördagen före midsommar och håller på fram till den 14 juli och dansar varje lördag kring majstången i olika byar runt Siljan. På midsommaraftonen reser man "Sveriges majstång" i Sammilsdal i Leksand. Man kommer i kyrkbåtar med blomster och lövgirlanger och alla som är med om att klä och resa majstången är klädda i leksandsdräkten. Ett folkdanslag dansar och kyrkokören sjunger innan man reser majstången, sedan blir det långdans för dem som vill vara med. Det är inte ovanligt att 30.000 turister samlas i Leksand på midsommarafton.
På midsommardagen startar Stora Siljansrodden, en kapprodd i kyrkbåtar mellan 14 lag, varje socken har en egen båt och tävlingarna håller på i två veckor.
Men det är inte bara i Dalarna man firar midsommar utan överallt i landet dekorerar man med björkar, blommor och blad i kyrkor, i hemmen ja till och med båtar och bilar pryder man med lövruskor. I Stocholm har man lövmarknad på Riddarholmen, på Skansen klär man majstång och dansar.
Det har funnits olika typer av majstänger. De äldsta bestod av en lång spira med kransar runt själva stången. I kustbygden har den ibland försetts med rår, tackel och tåg som en mast. Men den vanligaste idag är den så kallade korsstången med kransar längst ut på tvärstången.
Seden sägs ha kommit hit från Tyskland redan i slutet av 1400-talet eller i förra hälften av 1500-talet. Att både präster och andra myndigheter förbjöd resandet av majstänger i slutet av 1600-talet och långt in på 1700-talet har inte hindrat seden från att fortleva. 1800-talets väckelserörelse i vissa delar av landet vände sig främst mot den "syndiga dansen". Kanske är det folkdans- och hembydsrörelsen som bidragit att både dansen och majstången fortfarande är ett svenskt midsommarbegrepp.
