Mickelsmäss Efter midsommar fanns det ingen stor fest eller helgdag förrän St Mikaels dag, som firades den 29 september till minne av ärkeängeln Mikael. Som helgdag överlevde den reformationen, men avskaffades 1772 av Gustav III och flyttades då till närmast efterföljande söndag. I vår almanack har Mikael namnsdag den 29 september, men Mikaelsdag infaller alltid på en söndag. St Mikael vägde de dödas själar. De goda kom till himmelen och de onda till helvetet. Han hade allså stor makt. I Danmark kan man finna hans namn inristat på runstenar från den första kristna tiden. Man bad till St Mikael att han skulle hjälpa de dödas själar. I religiösa bilder framställs St Mikael ofta som drakdödare. Draken symboliserade djävulen. I det gamla bondesamhället räknade man Marie Bebådelsedag som "första sommardagen" och Mikaeli som "första vinterdagen". I Småland sa man "Släck ljuset på tranafton och tänd det på Mickelsmässafton". I södra Sverige var skördearbetet oftast färdigt före Mickelsmäss, men i mellersta och norra Sverige skulle vara avslutat tiöll Mickelsmäss, kreaturen skulle hem från utmark fäbod. Sedan kunde alla vara lediga och vara med och fira skördefester och det var en av anledningarna till att man ansåg den helgen vara den största efter julen. Det fanns många seder förknippade med slåttern och det gjorde själva arbetet lite festligare På stora gårdar förekom det att spelemän gick i täten för slåtterfolket när de drog iväg med liar och räfsor. På den tiden man ännu hade byalag och gemensamma slåttermarker, gick åldermannen först med spelmän och trumslagare både från och till arbetet. Det var hedersamt att bli först klar mad slåttern, och när arbetet avslutades skrek man och hurrade, kastade kärvar i luften och dansade med dem på åkern. Ibland kunde man till och med skjuta flera skott i luften för att grannarna skulle få veta att man var klar. Sedan blev det skördegille för alla som varit med på arbetet, efter riklig förplägnad dansade man hela natten till fiol eller dragspel. Mikaelsdagen var också kyrkmässodag, folkligt kallad "kärrmäss". I norra Sverige var det en viktig kyrkdag, då första lysningen för dem som skulle gifta sig under hösten lästes från predikstolen. Stora skaror ungdomar, som på grund av arbete kanske inte kunnat komma till kyrkbyn på flera månader, samlades och inkvarterades kyrkstugorna. Efter kyrkmässan var det på många håll marknad med stånd där man kunde köpa allting från karamellstrutar till husgeråd, kläder och skor. Den kallades ofta "brudmarknaden" eftersom fästmannen då köpte "begåvning", dvs present till sin fästmö, och de som skulle gifta sig kunde köpa ringar och saker till det blivande hemmet. Fram till 1819 var Mickelsmäss lagstadgad flyttdag för tjänstefolket. Senare ändrades det till den 24 oktober. De som skulle byta tjänst fick då ut sin lön. Dessutom fick man ledigt från arbetet en hel vecka, sk "slankveckan" med fri kost och logi av husbondfolket. Vare sig man skulle flytta eller stanna. De skulle också bidra med mat och dryck till tjänarnas olika gillen, flyttgille, avskedsgille och välkomstgille. Vid Mikaeli samlade man också på förebud för det kommande året, särskillt ifråga om vädret, och det fanns olika magiska riter för att skydda djuren på gården. Inga djur fick vara ute på Mikaelsdagen, och efter den dagen fick korna inte bära skälla. För att skydda djuren målades tjärkors eller så satte man upp en död uggla ovanför ladgårdsdörren. Förr var det vanligt att man invigde nya kyrkor på St Mikaels dag, och en senare sed är de skördegudstjänster som ännu förekommer, främst i jordbruksbygderna. Då smyckas kyrkan med sädeskärvar, frukter och grönsaker, blommor och ljus.