Lucia och luciatåg
Lucia kommer av det latinska Lux, som betyder ljus.
Den ljusprydda lucian, som kommer med en bricka på luciamorgonen, var från början en högreståndssed, och förekom framförallt i Västsverige. Första gången vi hör talas om Lucia är 1764. I mitten av 1800-talet spreds luciaseden vidare.
På 1920-talet ökade luciafirandets popularitet då Stockholms Dagblad anordnade det första luciavalet och det första offentliga luciatåget med kröning av den flicka som vunnit tävlingen. Från början uppträdde Lucia ensam eller med en eller två följeslagare. Så småningom fick hon ett ganska stort följe där tärnor och även stjärngossar kom att ingå.
Melodin till luciasången skrevs ner av den svenske poeten Gunnar Wennerberg i Neapel 1852. Sången handlar egentligen om en fiskeby vid namn Santa Lucia och den svenska texten skrevs på 1920-talet.
Lussefirande
Långt innan seden med luciatåg kom var den 13 december en speciell dag. Lucianatten räknades som årets längsta natt enligt den julianska kalendern. Vid kalenderreformen 1753 flyttades vintersolståndet till den 21-22 december, men föreställningen om den långa lucianatten levde kvar. Enligt folktron var natten farlig, övernaturliga makter drev sitt spel och djuren kunde tala. På sina håll trodde man att Lucia var en kvinnlig motsvarighet till Lucifer, och att hon hade demoniska krafter. Allt arbete skulle vila den dagen, annars kunde man bli straffad, och barnen hölls inomhus för att inte råka ut för Lucias trollkonster.
Det gällde att hålla sig vaken - i Västsverige började man frukostera mitt i natten. Första frukosten kunde serveras redan klockan 2 och därefter kunde sedan upp till tre frukostar serveras - den sista var den rikligaste. Det blev både klengåsar (tjocka smörgåsar med riven sandost), revbensspjäll med potatis och den sedvanliga lussegröten, som det finns exempel på från Värmland. Förutom att hålla sig vaken för farliga makter är frukosterandet också en kvarleva från den katolska tiden då julfastan började i gryningen.
I Danmark och på vissa håll i Sverige fanns en lustig sed. Om en flicka ville veta vem som skulle bli hennes tillkommande, skulle hon på Luciadagen ställa sig framför en spegel med ett ljus i varje hand och säga:
Lucia rara
säg kan du svara
Vems duk ska jag breda
Vems säng ska jag reda Vem ska bli min kära
Vems barn ska jag bära
Vems famn ska jag sova i
Så visade sig den tillkommande i spegeln.
S:ta Lucia
Helgonet S:ta Lucia, som gett dagen sitt namn, var en ung italienska som led martyrdöden år 304. Hon levde i Syracusa på Sicilien och de finns flera legender om henne med något varierande innehåll. Vid denna tid var det straffbart att vara kristen i det romerska samhället och det sägs bl.a. att hennes fästman angav henne för att var kristen efter att hon givit bort sin hemgift åt de fattiga så han gick miste om hela kakan. Som hämnd stack hon ut sina ögon och skickade dem till sin fästman och angivare. Hon blev dömd att brännas på bål men lågorna vek undan och till slut blev hon dödad genom att ett svärd stacks in i halsen. Resterna av henne kan ännu beses i S:t Jeremias kyrka i Venedig. S:ta Lucia är de synskadades skyddshelgon.
Godmorgon mitt herrskap
God morgon, mitt herrskap! Här kommer lussebrud;
hon kommer till Er med stor ära.
Lucian sig påminner att få roa Er en stund,
om hon Er vid hälsan finner i denna morgonstund.
Stånder upp nu, mitt herrskap, och ät och må väl!
Det fröjdar Lucian av hjärtat!
Hon önskar Eder alla en fröjdefull jul.
Från olyckor alla bevare Eder Gud!
Gammal vers från Värmland
|