Kungsliljan den sägenomspunna, som första gången påträffades år 1903 i västra Kina av den engelske växtjägaren och kännaren av kinesisk flora, Ernest Henry Wilson. Hans berättelse om var han fann den, är lyrisk. Där i en enslig dalgång bland bergen med evigt snötäckta toppar, inte långt från gränsen till Tibet, fanns den. I tiotusentals blommade den vid vägkanten, i klippspringor, vid bäckar, högt uppe på bergssidorna och vid stupen. I morgonkylan och om kvällen var luften fylld av dess ljuvliga doft. Den lär trivas i en väldränerad, lucker, mullrik och sparsamt näringsrik jord. Kan odlas i stora delar av landet och behöver en skyddad växtplats för bra övervintring och tillväxt. Täck gärna marken med t ex torra löv strax innan marken fryser för att skydda mot långvarig barfrost. Om plantan kommer upp tidigt på våren är det bra att skydda mot frost. Omge löken med ett par nävar sand. Ge näring i samband med plantering med t ex speciell lökgödsel eller benmjöl. Vattna vid plantering. Låt blad- och blomstängel vissna ner (gulna och torka) innan de eventuellt tas bort. Passar utmärkt i rabatt eller bland buskar. Ett klassiskt uttryck, som gäller dessa liljor, är att de trivs med ansiktet i sol och fötterna i skugga och detta tillgodoses t ex genom att plantera låga perenner som skuggar jorden närmast plantan.