Då samlades man för att lyssna på fågelsången och äta den medhavda matsäcken, hölls vid olika tillfällen på våren, speciellt vid Kristi Himmelfärdsdag och pingst. Än idag ordnas det av föreningar och olika sällskap med gökotta och utflykter. Vid gökottan kunde man fånga rävungar sades det, eftersom rävhonan den natten tog upp sina ungar ur lyan för första gången. På sina håll samlade man in björkkvistar för att göra vispar på utflykten av. Sådana vispar ansågs vara särskillt lämpliga att bereda smör med.

I vissa trakter var det sed att ungdomarna på Kristi Himmelsfärdsdag skulle besöka grannbyarnas kyrkor.Det lär ha varit en förevändning att efter kyrkmässan träffa andra ungdomar och dansa och leka. Ibland förekom det riktiga marknader utanför kyrkomuren med försäljning av allt från karameller till liar, men det sågs inte med blida ögon av prästerna.

I Dalsland tände man eldar och släppte ut boskapen först vid denna tid. Man brukade döpa ungkvigorna och pryda skällkons horn och även ladugården med blommor och grönt. En lönngren skulle prydas med äggskal och papper och sedan stickas ned i gödselhäögen, ock man skulle skjuta i luften och tuta i horn för att skrämma bort rovdjuren.

Hornblåsning

En tradition som lever kvar i vissa kyrkor är hornblåsning från kyrktornet på Kristi Himmelsfärd. I Stockholm förekommer det än i dag på morgonen i Storkyrkan och Matteus kyrka. I Lund domkyrka spelar en blåssextett koraler och Beethovens lovsång från kyrktornet.